Cevilekonom?
Funderar och funderar dygnet runt nu. Känns lättare sagt än gjort att bara dra iväg från allt man har här hemma, sluta på ett jobb som jag trivs otroligt bra på, lämna nära och kära som finns kvar här hemma, framför allt min Martin. Vet att jag kan åka hem på helger, men kommer bli drygt i längden. Vill inget mer än komma bort och plugga, men inte utan han. Usch, otäcka känsla.
Att man sedan blir väldigt förvirrad av tusentals olika inriktningar och möjligheter inom ekonomiutbildningar gör inte saken bättre. Ska man plugga en kandidatexamen och sedan ha möjlighet till master och magisterexamen? Eller läsa ett fyraårigt cevilekonomprogram för att få en yrkesexamen utan större ansträngning av att knåpa ihop de kurser som behövs för det?
Ska bli intressant att se hur det här slutar. Ska göra som Johanna nu, försöka glömma allt på den här fronten ett tag och helt enkelt se hur det blir till hösten. 
